en blogg om…eh…asså…en blogg, typ.

Kommer ni ihåg den där akuten-incidenten jag hade i februari? Jag har glömt berätta att jag nu fått en orsak till hela den här vårens in och ut på akuten. Jag har, och uppenbarligen också läkarna, trott att det var lungorna det var fel på. Men icke!

Jag träffade en specialist i förra veckan som var märkbart irriterad. Han gnällde och skavde mot, i stort sett, hela vårdetablissemanget. Fast egentligen var det nog så att han tyckte att det vara mötet med mig som var besvärligt. Eller rättare sagt; att han skulle behöva berätta att samtliga inblandade läkare hade dabbat sig och missat en inte helt obetydlig detalj.

Nämligen, att man missat en röntgenbild som tydligt visade att jag fått en infarkt i lungan, eller lungemboli om man så vill. En propp, helt enkelt. Hoppsan. Sånt händer. Ingens fel. Eller som läkaren sa; ”Lite olyckligt. Men en jäkla tur att den satte sig långt ut”.

Jaha. Tur, alltså. Där ser man. Fast jag vet inte. Känner på mig att det här kommer innebära ännu mer stick i armar och andra tester. Crap. Nåja, den som lever får se, brukar man ju säga. Känns passande i detta fallet.

INGA KOMMENTARER
Skriv en kommentar