en blogg om…eh…asså…en blogg, typ.

Jag fick ett meddelande om att ett rekommenderat brev med mitt nya körkort nu fanns att finna på Postens företagscenter i Skurup. Då vi ändå skulle iväg till släktingar så svängde jag inom med den naiva förhoppningen om att detta var ett kvickt ”in-and-out-jobb”. När jag kom dit såg jag en skylt med öppettiderna bredvid dörren. De hade öppet 8.30 – 9.30 samt 15.00 – 18.00. Jag tittade på klockan som visade 14.45 men gick ändå in eftersom dörren var öppen. Inga andra var där. Så jag knackade lätt på fönstret vid luckan med de nerdragna persiennerna.

(Anonyma röster hörs från andra sidan av en dörr och en uppenbart oisolerad vägg.)

Röst 1: Vad var det?

Röst 2: Åh nä, klockan är ju inte tre ännu.

(Dörren bredvid uthämtningsluckan öppnas en aning och en Posten-tjej tittar ut.)

Posten-tjej: Eh…hej?

Jag: Hej. Jag vet att klockan inte är tre men tror ni att ni skulle kunna plocka fram ett brev till mig ändå? Det gäller ett körkort. Det är ju inga andra här heller, så…

Posten-tjej: Nä, alltså. Vi har inte öppnat ännu.

Jag: Alltså, egentligen har ni ju det. Ni har bara tagit en sjukt lång paus i hela den här lämna-ut-brev-grejen sen halv tio i morse. Hehe.

(Posten-tjejen ser inte särskilt road ut och tittar på sin kollega som står med händerna i byxfickorna strax bakom. Kollegan blänger misstänksamt på mig.)

Jag (förstår att den lite lättsamma jargongen inte gick hem och försöker med sympati-approachen istället): Ok. Jag förstår, men hela familjen sitter i bilen eftersom vi är på väg bort. Så jag bara undrar om ni inte kunde hjälpa mig ändå…sådär 15…förlåt, 14 minuter i förtid?

Posten-tjej (ler med ett leende som känns som ett sånt där leende som någon tar till när de inte alls vill le men då företagspolicyn säger att de måste): Asså, vi har brevet i valvet. Vi har inte hunnit packa ut någonting därifrån ännu.

Jag: Det här valvet. Ligger det i en annan del av Skurup?

Posten-tjej: Nä, det har vi här bakom.

Jag: Varför kan du då inte bara öppna det och liksom bara ta fram brevet nu istället för om 14…förlåt, 13 minuter?

Posten-tjej: Nä, tyvärr. Vi har inte hunnit så långt ännu.

Jag: Jobbig dag på Posten, alltså.

Tjejen stänger dörren och jag går ut till bilen och väntar i 13…förlåt, 11 minuter. Sen går jag tillbaka.

Tjejen har redan hissat upp persiennerna och väntar vid luckan. Fortfarande ingen annan kund där, så jag går rakt fram till luckan.

Jag: Då var klockan tre, då. Och jag vill alltså fortfarande hämta ut mitt körkort.

Posten-tjej (Hon vänder sig om och bläddrar bland uppskattningsvis 15 andra brev i en pytteliten plastback): Då ska vi se… Här var det. Har du ID?

Jag räcker fram mitt pass.

Jag: Den ser tung ut.

Posten-tjej (tittar upp från sitt granskande av mitt mugshot till passfoto): Förlåt?

Jag: Byttan med brev. Den ser tung ut.

Posten-tjej: Åja, det är väl inte det värsta.

Jag: Jag måste bara fråga en sak. Om jag kommit hit i morse mellan halv nio och halv tio, hade ni haft brevet framme då?

Posten-tjej: Ja.

Jag: Så ni bar alltså tillbaka det in i valvet under ”pausen”?

Posten-tjej: Jo. Vi får inte ha nått framme då det inte är öppet.

Jag: Tog det också 15 minuter att bära tillbaka den där backen då?

Här väljer Posten-tjejen att inte svara, vilket man skulle kunna tolka som att hon uppfattade min fråga som en aning dryg. Jag väljer dock att tolka det som att hennes hörselförmåga undet en kort tid plötsligt upphörde.

Posten-tjej (granskar mitt brev med mitt körkort ytterligare en gång): Fick du meddelandet först idag?

Jag: Ja. Vaddå?

Posten-tjej: För körkortet kom till oss den 17:e.

Jag: Oh, my God! Då har ni ju tvingats släpa mitt körkort fram och tillbaka i 7 dar, era stackare. Det bli ju….eh…minst 6,5 timmes släpande i onödan. Och så säger dom att Posten inte är service minded. De skulle bara veta, alltså. Hehe.

Tjejen suckar och räcker mig äntligen mitt körkort.

Jag: Tack för hjälpen!

INGA KOMMENTARER
Skriv en kommentar