en blogg om…eh…asså…en blogg, typ.

Grunden i ett gott samarbete borde rimligen vara kommunikation. Att så effektivt som möjligt förmedla rätt sorts information så att fortsatt arbete flyter på utan större friktion mellan de inblandade. Man skulle kunna uttrycka det som att detta är ett förbättringsområde i mitt och min frus äktenskap. Så skulle man kunna uttrycka det om man samtidigt tycker glaset är halvfullt hur lite vatten det än är i det jomlans glaset. Mitt glas är sällan halvfullt. Det är ofta torrt och sprucket i dessa situationer.

Jag minns den gången när min fru skulle övningsköra med mig i passagerarsätet och vi står helt stilla på en 90-väg. På tvären rakt över hela körbanan. Och jag ser genom sidofönstret hur bilarna kommer rusande mot oss och jag försöker förmedla principen om motorstopp på 2-3 sekunder. I min värld så var det ett sådant tillfälle där artighet och övrig kommunikativ dekor var underordnat viljan att fortast möjligt komma bort från vägen. Jag trodde jag skulle dö. Men inte av de framrusande bilarna.
Vi övningskörde aldrig mer tillsammans.

Jag säger verkligen inte att det är min frus fel. Inte alls. Det är bara det att vi i vissa situationer liksom har icke kompatibla operativsystem (ni med teknisk böjelse förstår nu vad jag menar). Vi har med tiden dock byggt ett relativt sofistikerat integrationsgränssnitt som funkar riktigt bra. Men tidseffektivt är det inte. Därför var det rätt skönt när jag häromdagen hjälpte en vän att bära upp en dubbelsäng till deras övervåning. Skönt eftersom han pratade mitt språk. Inga gränssnitt eller kommunikativa omvägar. Rakt på sak. Så när vi stod där, mitt i trappsvängen med en fallerad manöverplan, med en 160×200 resårbotten som pressade oss mot golvet och min vän säger ”Mitt sätt är bättre. Hypotenusan är för stor”. Då räckte det. Jag förstod. Seger.

2 KOMMENTARER
Sebastian
september 17, 2013
ad

Hej! Sängen var 180×200 inte 160×200 =)

Jenny -frugan!
september 18, 2013
ad

Sebastian, det är möjligt att Emil precis friade till dig.. ; )

Skriv en kommentar