en blogg om…eh…asså…en blogg, typ.

Tjuvlyssnade på två journaliststudenter på Malmö stadsbuss.

Student 1: ”Är ni klara med intervjuerna? Vart var ni?”

Student 2: ”Jo, vi är klara. Vi var på en sån där smedja.”

Student 1: ”Gick det bra?

Student 2: ”Jadå. Vi intervjuade en smedjare och….

 

Ni känner absolut till det. Det är inga nyheter precis. Det finns koder och oskrivna regler för hur man uppför sig när man är på platser med hyffsat mycket folk. Så är det bara. En sådan regel är att man lätt uppfattas som aningen knepig om man t.ex. hälsar på eller börjar småprata med alla som står i kön till korvkiosken. Däremot anses det helt okey att göra det om alla som står under korvkioskens markis enbart är där för att skula för årets värsta regnskur. Då kan man le, skratta och småprata om det eländiga regnet och hur blöt man blivit etc. Det är helt okey.

Men något som tydligen inte är särskilt kosher är om man stått tillsammans under just en sådan markis, låt säga på Legoland, och störtskuren just har börjat avta i intensitet. Och om folk börjar se sig om mot de destinationer de var på väg emot strax innan syndafloden. Och om du då skrattar till högt och höjer din hand och pressar den mot markisen ovan så att det nya innanhav som bildats däruppe liksom letar sig nya vägar mot marken. Då är det tydligen inte alls okey. Inte det minsta, faktiskt. Det kan hända att du måste springa därifrån. Snabbt.

Bara så ni vet.