en blogg om…eh…asså…en blogg, typ.

Ok tjejen. Jag förstår hur du tänker. Blicken du gav mig efter att din bakdel fått en klatsch lämnade inget kvar att fundera över. Det var obehagligt tydligt att det inte var första gången du fått en klatsch på rumpan och att du hatade det lika mycket denna gång som de gånger det hänt förut.

Men jag lovar. Jag är inte någon slemmig, rosa, ölbefläckad Dressman-skjorta med öronen fulla av Skrillex och pilotglasögon i V-ringningen. Jag är inte en sådan som med två systemetpåsar i varje hand synar dig nerifrån och upp i kön till bankomaten. Verkligen inte.

Men min axelväska däremot. Den är ett riktigt jäkla pervo. Jag vet, jag borde göra mig av med den. Men eftersom jag inte hann förklara innan du knyckte på nacken och stegade ut ur tågvagnen så vill jag nu bara be om ursäkt för min sexistiska accessoar.

Låt säga att det finns en TV-serie som man följer. Lek med tanken att TV-serien till största delen skildrar tillverkningen av tunga droger och hur tillverkarna av dessa droger hamnar i den ena moraliska rävsaxen efter den andra. Tänk att det visas ganska explicita våldsscener. Ponera att en av alla scener skulle skildra dödsförloppet av en karaktär som får sin hals uppskuren med en mattkniv inför seriens huvudrollsinnehavare. Och förövaren tyst står bakom och håller upp offrets haka för att liksom se till att hålla det finna snittet öppet. Ponera det.

Om man då senare diskuterar denna scenen med, låt säga, sin fru under en middag. Och om då denna frun skulle prata om den scenen i termer som ”Det finns nått erotiskt inslag i det där” eller ”den typen av maktdemonstration kan vara kittlande”.

Skulle ni då inte hålla med om att det inte skulle vara konstigt om man blev lite nojig om ens fru senare vill planera ”att bara köra iväg någonstans” i helgen eller säger att hon kan bli ”fullständigt tokig” på ljudet från kylskåpet? Rent hypotetiskt, alltså?

Vid nattningen ikväll ville Johannes förklara för sin mor att han gillar både mamma och pappa. Men att vi har lite olika kvaliteter. Och tydligen är vissa egenskaper lite mer värdefulla än andra just nu.

Johannes: Jag gillar pappa också men kanske lite mer dig, mamma. För pappa håller på och dödar monster och sånt när han spelar Zelda. Du är lite mer Hello Kitty.

På nått sätt ringar han in kontrasten mellan mig och min fru ganska så träffsäkert, tycker jag.

Är det bara hos oss eller är det så att världens tillverkare av bordslampor har enats om en lömsk standard kring hur långt ner på sladden som strömbrytaren skall sitta? Ett avstånd som verkar vara optimalt anpassat så att den lilla jäkla knappen alltid befinner sig bakom en fakking krukväxt, dokumentsamlare eller nått annat fönsterbänkspynt.

Jag har en idé. Placera knappen DÄR LAMPAN ÄR, BITCHES!

Jag tänker börja skicka krukskärvor till typ Ikea, Ilva och andra bordslampedistributörer. Det är vad jag tänker göra. Efter att jag lugnat ner mig. Jodå, det ska jag minsann.

Jag blev nyss uppringd av en ivrig person från ett elbolag som nischat sig på s.k. ren el. Eftersom det där med el och energi är en rätt stor del av mitt yrke brukar jag ha för vana att lyssna på hur de försöker sälja in just deras avtal. Mest på skoj, liksom. För det mesta brukar försäljarna inte störa särskilt länge efter att man säger att man har ett bundet avtal. Men inte den här killen. Han ville verkligen göra mig en tjänst med sitt fantastiska avtal. Ett rörligt elavtal med el till inköpspris.

Jag: Fantastiskt, men jag har bundet avtal i ungefär ett års tid.

Killen: Jaha, men detta avtalet är det billigaste på marknaden just nu. Det är el till inköpspris.

Jag: Det har tyvärr ingen påverkan på min bindningstid är jag rädd.

Killen: Sen är det ju det här med miljövänligheten. Vi har faktiskt ett samarbete med Världsnaturfonden där vi just nu skänker pengar om du tecknar oss som leverantör.

Jag: Det är riktigt hyggligt av er. Men bortsett från den varma känslan inombords så förändrar det tyvärr ingenting.

Killen: Ok. Men vi skulle kunna teckna ett avtal som börjar gälla om ett år. Så behöver du inte göra någonting när avtalstiden löper ut utan du kan trygga din framtid nu.

Jag: Va?! Trygga min framtid? Hur menar du nu?

Killen: Ja, alltså. Vi har ju marknadens bästa pris just nu. Och då får du del av det erbjudandet direkt när ditt nuvarande avtal går ut och….

Jag: Ursäkta om jag avbryter nu men du säger ”bäst pris just nu” om ett avtal som gäller rörligt elpris. Och du vill att jag ska teckna det nu för att träda i kraft om ett år? Jag tror att ”just nu” tillsammans med ”om ett år” ger in fingervisning av hur dumt det låter i mina öron.

Killen: Alltså, du förstår inte. Erbjudandet är ju desamma om ett år. Vill du inte trygga din framtid?

Jag: Jo, men jag är rätt säker på att det är just det jag gör nu när jag hör hur du resonerar. Erbjudandet du försöker sälja gäller el till inköpspris, vilket ni inte är direkt ensamma om att försöka kränga. Avtalet reglerar ju ingenting gentemot andra bolags prissättningar. Och definitivt inte om ett år. Om jag vill basera mitt val på bästa pris just nu gör jag bäst i att göra den jämförelsen då – alltså om ett år.

Killen: Men om du dessutom gör nått bra för miljön så är väl det bra, eller hur?

Jag: Jo, det jättebra. Men nu känner jag att du inte riktigt lyssnar. Jag säger till dig att jag skulle vänta med att teckna ett eventuellt rörligt avtal tills jag närmar mig slutet av min avtalstid.

Killen: Jaha? Men om du redan nu…

Jag: Nej. Det är nu du ska säga ”Ok. Då kanske vi kan höras om ett år. Tack för att jag fick störa dig en stund. Ha en fortsatt trevlig kväll”.

Killen: Ok?

Jag: Ok. Jag kan börja då. ”-Tack för att du ringde!”

Killen: Jaja. Trevlig helg.

Jag: Good enough.