en blogg om…eh…asså…en blogg, typ.

Jenny åt purjolök igår. Och idag. Ganska mycket purjolök. Och sådant har obönhörligen sina flatulerande konsekvenser.

Och jag vill inte vara en sådan som drar på stora växlar eller så. Jag sa bara att om Jenny levt i 30-talets Tyskland och varit hängiven nazist, så hade det säkerligen funnits grova pengar för henne att tjäna i de lite mindre glamorösa fängelserna.

Att kalla mig morbid tyckte jag var onödigt.

Att skaffa barn kan vara en av de bästa möjligheterna du har till ökad självkännedom. Ditt barn lär dig mycket om dig själv som du kanske inte kände till. Saker som varit dolda för dig men som synliggörs i ditt barns närhet. Som hur överväldigande och stark kärleken kan kännas och hur mycket av den som faktiskt ryms i ditt bröst. Och hur lätt, ja nästan tyngdlös, du kan känna dig enbart av att höra det där speciella lustfyllda skrattet som bara ditt barn har. Ditt barn låter dig förstå hur fantastiskt välutvecklad din näsa och ditt luktsinne egentligen är då du skulle kunna identifiera det bland 1000 andra i ett becksvart rum enbart genom att sätta näsan mot den lilla kalufsen.

Ditt barn är en fantastisk lärare i föräldraskapets skola. Ditt barn.

MITT barn, däremot, suger i denna pedagogiska profession. MITT barn lär mig rädslans vakuum när det smyger iväg och kastar ut hammaren genom fönstret på andra våningen i riktning mot bilen. Och vredens alla nyanser när han snabbare än Fantomen knycker åt sig min iPad, springer iväg, ser mig komma sättande efter och kastar den i marken.

Min fru menar att MITT barn bara råkar ha väldigt mycket nyfikenhet och äventyrslust inom sig. Jag hävdar att MITT barn har en stark dödslängtan.

 

Om din fru plötsligt får en idé och drar iväg till närmsta maskinuthyrningscentral och kommer hem med visirförsedd hjälm, säkerhetsbyxor och motorsåg. Då kan det vara så att även du har en överenergisk hustru.

Håll dig undan.

Om man som jag är lite kulinariskt handikappad och saknar en del viktiga referenser kring det här med mat och sånt. Då tycker i varje fall inte jag att det är så konstigt om man vid buffébordet råkar få med sig litegrann av dekoren på sin tallrik.

Så nu glömmer vi det, tycker jag.