en blogg om…eh…asså…en blogg, typ.

Jag tror jag möjligen kan ha hittat en företag som har mindre begåvad kundtjänstpersonal än Bauhaus. Idag har jag nämligen ånyo behövt ringa till Tele2 då jag även denna månad mottagit en faktura på ett bredband jag inte har. Denna cirkus har alltså pågått sedan ett tag innan jul så jag börjar bli uppriktigt irriterad. I synnerhet då jag bett dem radera samtliga kunduppgifter som rör min person i deras system, vilket de uppenbarligen inte gjort.

Så det var med en relativt syrlig ton jag inledde samtalet med en särskild Gustav. En ton som gradvis allt mer skulle komma att spegla den underhållning som det följande samtalet gav.

Efter att ha behövt förklara det ironiska i att Gustav ber mig bekräfta mitt personnummer efter att jag under ett par månaders tid meddelat att jag inte vill finnas i deras kundregister över huvud taget, så bad jag därför att istället få tala med en chef för att om möjligt pröva lyckan där, så att säga. Den smått efterblivne Gustav förstod inte varför jag ville prata med hans teamchef, eftersom denne egentligen bara jobbar med personalfrågor, och undrade ifall jag hade någon personalrelaterad fråga. Jag förklarade att det visserligen hade varit intressant att diskutera vilket mentalsjukhus denne teamchef vänder sig till i rekryteringsprocessen men att mitt intresse främst är att få ett slut på bluff-faktureringen och vilken chef som helst som förstår vikten av att följa tillämpningen av personuppgiftslagen skulle funka.

Jag hamnar till slut hos någon som kallade sig för Systemspecialist. Systemspecialisten hade tydligen gått den japanska varianten av kursen ”Ursäkter och underdånighet – Vägen till högre NKI”. Alternativt hade han inte särskilt mycket kundkontakt i vanliga fall.

Hursomhelst, under en tsunami av hjärtbeklämmande ursäkter så fick jag då veta att det hela berodde på ett olyckligt systemfel. Där ser man. Jodå, möjligen i synapserna hos personalen. Eftersom jag själv jobbar på ett IT-bolag som bl.a. bygger kundservicesystem kunde jag inte låta bli att bli en smula skeptisk. Vi pratar alltså om en system-bugg som i så fall ignorerar ett raderingskommando, spontan-skapar ett giltigt avtal, lägger till en produkt i avtalet, kopplar det till kunden som borde ha raderats och dessutom startar upp debiteringen. Vilken bugg! Jag föreslog (igen) att om de tog bort mig som kund skulle det eventuellt bli lurigt för ”buggen” att adressera fakturorna till just mig. Jag fick inget gehör på det resonemanget.

Slutligen, efter ytterligare löften om att detta problem skulle lösas så snart som möjligt men att jag ändå skulle vara beredd på ytterligare en eller två fakturor innan det var löst (systemet saknar tydligen funktion för debiteringsstopp), så ville systemspecialisten ändå önska mig fint väder och en fortsatt trevlig fredag.

Vaddå ”fortsatt”?

Vilka lirare.

Våren är kommen med besked. Allt tidigare på dygnet förlänas vi solens varma strålar och med dem väcks naturens alla själar åter. I den tidiga morgonen hörs åter trädgårdssångarens drill från bok och hägg och innan dagens första strålar fylls rymden av koltrastarnas yster. Ett gläfs från en morgontidig Jack Russell, som tillsammans med sin husses solitära vandring genom det slumrande kvarteret, skrämmer nattens varelser på flykt. Naturen vaknar.

Och gör den även det innan klockan 04:30 i morgon bitti så kommer jag gå fullständigt Kim Jong Il på den. Fattar du det, våren?!

Jag har verktyg. Just saying.