en blogg om…eh…asså…en blogg, typ.

Om man är kille så går det tydligen också alldeles utmärkt att jämföra sig själv med Batman när man vill köra en mini-moto ner från en kamrats biltak. Det hade tydligen varit ”Jävligt mäktigt, asså”.
På riktigt.

Om man är kvinna/tjej:

Man kan klämma sina ögonfransar med en pytteliten tång framför en ännu mindre spegel.
Man kan nynna på ”We didn’t start the fire”. Inget konstigt med det.

Man kan komma undan med hur många ”Mäh, Guuuuuud!” som helst.

Om man är man/kille:

Man kan dricka Red Bull.
Man kan tydligen högljutt uttrycka avund och missunnsamhet över att en kompis fått smeknamnet (?) ”Påsättaren” om man själv har belägrat över 20 brudar. Tydligen.

Man kan skapa en liten, liten bäck av utspottad saliv.

Så nu vet ni det.

Min äldsta son Rasmus har ”stulit” från mig men jag kan inte bli arg på honom.

Jag är närsynt och därför har jag ett par glasögon som jag sällan har på mig. Men ibland har jag det och då kan det hända att jag behöver putsa dem med den där lilla fiberduken, som man brukar få vid själva anskaffandet av glasögon, och som alltid ligger i glasögonetuiet i en låda i badrummet. I ett par veckor har jag dock fått nöja mig med ärmen på tröjan eller kökshandduken då min lilla fiberduk mystiskt försvunnit. Igår hittade jag den. I ett litet fack, inuti fodralet till Rasmus Nintendo DS. Prydligt ihopvikt. Tydligen behövde han en microfiberduk för rengöring av displayerna.

Sånt gör mig varm i hjärtat. Inte så mycket för att han vill hålla ordning på sina grejer utan mer hans omvårdnad av just elektronik. Så ikväll ska vi läsa Kjell&CO-katalogen tillsammans. Och det ska bli alldeles underbart.

Vi var på Ikea igår. Det var resten Malmö också. Världens näst största Ikeavaruhus. Det betyder att man måste ha en viss teknik när man rör sig igenom varuhuset. Utan en bra manöverstrategi är du hopplöst förlorad.

Det finns lite olika tekniker för att klara sig igenom. Det finns tex den som jag brukar kalla för Brute force and Ignorance. Denna teknik används vanligast av folk som inte är på Ikea särskilt ofta eller av folk som inte hade någon direkt strategi när de klev in utan lät vansinnet ta direkt kontakt med ryggmärgen. Tekniken kan fungera om du bara ska ha en enda grej på Tag-själv-lagret. Annars riskerar du att dessutom att få med dig en blåtira och en säck okvädesord.

En annan teknik är den s.k. Manoeuvre de Autistique. Lite kortfattat kan man säga att det handlar om att ta sig fram som om man vore smått utvecklingsstörd. Utövare av denna teknik känns igen direkt genom att de inte allt för sällan tar sig fram i motsatta körriktningen eller att de parkerar sina ekipage mitt i farleden för att med tomma blickar samtala med sina shoppingkompisar.

Själv praktiserar jag gärna en teknik som jag valt att kalla Köttsurfning. Den kräver lite framförhållning men är grymt effektiv om man ska ha flera grejer och funkar såhär: Man frågar ungarna om de vill åka på kundvagnen. Det vill de alltid. När kidsen hänger på kundvagnen så tar man bara ett steg ut i farleden och låter strömmen föra en med sig. Bäst är om man kan vänta in en utövare av Brute force and Ignorance som man kan placera sig bakom. Lyckas man med det så är det extra viktigt att man har koll på avdelningarna så att man liksom kan tajma ”uthoppen” ordentligt. Sen plockar man bara på sig grejerna och kastar sig tillbaka ut i nästa våg.

Tyvärr hade de möblerat om på Ikea. Något en annan köttsurfare smärtsamt blev varse på porslinsavdelningen. Trist när det händer.

Det snöar blask. Inget väder man vill vara ute i.
Vi har åkt till IKEA.
Det var ett misstag.

Som ni redan vet så har jag förslavats av SATS. Hur går det med träningen, undrar ni säkert allihopa. Tackar som frågar, säger jag. Det går faktiskt riktigt bra. Om man med bra menar att jag gått upp ytterligare 3 kilo sedan jag började.

Igår var jag och pinade mig själv igen. Och efter att jag gjort det och kommit hem hittade jag ett paket med chocolate chip cookies, lite jordnötsringar och Coca Cola, eller ”kvällsmat” som jag själv brukar kalla det. Men eftersom jag hade tränat och var i ett sånt där härligt hälsorus så valde jag att först göra mig en cheeseburgare med extra dressing. Jag hittade också en flaska Fanta som gick utmärkt att skölja ner den med. Därefter kunde jag äta kvällsmaten. Nu tycker säkert en del av er att jag slösat bort ett träningspass, och eftersom jag är helt för att man ska få tycka vad man vill och åsiktsfrihet och sånt, så får ni gärna tycka det också. Ni kanske tycker jag borde tagit en sallad och kanske lite dött bröd (a.k.a knäckebröd). Och det får man tycka…om man typ hatar människor och allt annat som är vackert här i världen, liksom. Det står er fullkomligt fritt.

Själv väljer jag att inte se det som dålig kost utan mer som kalorikompensering. Känns lite bättre då. Glaset är halvfullt, liksom.

Varför kan man inte köpa Julmust längre? Vad är detta för fascistoida fasoner? ”Nä, nu är julen slut. Nu återgår vi till diktaturdrickorna igen”. Vad hände med mångfald och tolerans och sådana fina grejer? Liksom, ”Sådär, nu är Melodifestivalen avgjord. Nu kan alla bögar få krypa tillbaka in i garderoben igen”. Nej tack! Kan inte vi som är för kärlek, tolerans och god smak få bestämma vad vi ska dricka till våra Ballerinakex?

Va? Va?! Jag bara undrar!

Jag tänkte det kunde vara läge med lite lästips såhär i början på det nya året. Själv ska jag försöka få mer tid till det här med att läsa, för det är bra att hålla hjärnan igång. Det har man ju hört. Sen ska det ju vara både underhållande och avslappnande dessutom. Så därför tänkte jag dela med mig av några tips så att även ni kommer igång med detta fantastiska bokslukeri. Här är några av mina personliga favoriter.

Först ut är Biltema. En av mina absoluta favoriter. Här fås kvalitetsläsning från första sidan. Spänning uppdelad i briljanta avsnitt som tar sin början i motorns värld. Man har mycket vackert och detaljrikt skildrat den komplicerade innovation som vi ibland kan ta lite för given. Jag gillar särskilt hur författarna snyggt knyter ihop hela verket i slutet (spoiler alert!!!) när berättelsen återvänder till just bilen, i avsnittet Bilvård.

Sen har vi läsning i lite samma genre, nämligen Clas Ohlson. Inte samma rytm som Biltema men ändå väldigt bra, lite som en Quentin Tarantino-rulle. Författarna öppnar starkt med att kasta läsaren rakt in bland verktygen. Sen bjuds en berg-och-dalbaneåkttur genom himmel och jord. Allt från wobblerdrag till USB-fläktar.

Därefter har vi nått för själ och hjärta, Kjell & Co. Teknik, teknik, teknik. Kan ibland upplevas som lite svår och kan därför med fördel läsas med förklaringsboken Hur funkar det? för den ovane läsaren.

Sist ut – ett lästips till barnen. Teknikmagasinet är en humoristisk skrift för de yngre läsarna. Funkar också ypperligt på toaletten eftersom man lätt kan lägga den ifrån sig och enkelt plocka upp tråden vid nästa besök.

Det var några tips för att hjälpa er igång. Så ut och upptäck kataloglitteraturen, gott folk!
Mycket nöje!

Sådär ja. Då har vi lämnat matens och frosseriets högtid bakom oss och kan nu blicka framåt mot en mer balanserad syn på vårt intag av näringsämnen. Personligen har jag en, kulinariskt sett, mer karg inställning gentemot mat. Det är föda. Bränsle för kroppen, typ. Ett nödvändigt ont för att hålla maskineriet igång. I min värld går det mycket väl att jämföra det med bilbränsle.

Det är inte så att när jag tankar min bil så blir jag besviken om bensinslangen INTE är vackert dekorerad med blommor. Eller att man INTE strött glitter över pumpen eller kryddat bensinen så att avgaserna doftar saffran och kamomill. Jag vill ha bränsle. Punkt slut.

Men det är heller inte så att jag inte kan uppskatta en extra god måltid. Men det är väldigt sällan jag jagar den upplevelsen, för att uttrycka mig försiktigt. Jag upplever ibland att det finns en smak- och originalitetshysteri som omgärdar själva ätandet. För egen del kan ett fredagsmys (ja, vi är så vanilj att vi fredagsmyser i vår familj. Och vi gillar det, så släpp det) mycket väl innebära Ballerinakex och Julmust. Och ja, falukorv ÄR ätbart och kan därför visst serveras som söndagsmiddag.

Tänk er ni får följande två alternativ:

Alternativ 1.
Ett smörstekt och kantarellfyllt Kronhjortsanus med (nått som låter som ett franskt stavfel)-ost på en bädd av Morbergs primörer, läckert tillträtt i en rödvins-bouleballabeur. Serverat med Pom á la Tranås. Till det en flaska röd högfärdighet.

Alternativ 2.
Känslan av att inte vara hungrig.

I 9 fall av 10 tar jag hellre alternativ 2. Utan att blinka. Så den dagen då man lanserar en måltid i pillerform så kommer jag stå först i kön. På riktigt. Eller förresten, jag kommer vara före den som står först i kön. Jag kommer fan sitta i buren bredvid schimpanserna på testlabbet.

Ni vet den där känslan när man blivit hembjuden till sina vänner och får stifta lite nya bekantskaper. Bekantskaper som man annars med största sannolikhet inte hade sökt sig till annars. Ni vet, sådana bekantskaper där det inte klickar direkt, trots att de verkar spännande och intressanta och, enligt dina vänner, är ”helt fantastiska individer”. Så man anstränger sig och tänker att man måste ge alla en ärlig chans. Men det blir ändå sådär stelt och stabbigt på nått sätt. Förmodligen för att man kanske egentligen inte vill lära känna dem. Men sen börjar en krama din arm och en annan av dem försöker ta sig innanför din frus tröja. Och då vänder det och man börjar så smått tänka att kanske man kan komma att gilla dem ändå.

Precis den känslan.

20120105-001221.jpg

Om ni tycker jag ser lite stiff och tillknäppt ut så beror det bara på att jag just här funderade på mina bolån. Inget annat.