en blogg om…eh…asså…en blogg, typ.

Nuff said.

Vet ni vad polydaktyli är? Klart ni inte gör…för ni har ett liv och fördjupar er lite mer sällan i ett medicinsk fenomen som bara drabbar ca 0.005% av vår befolkning, än vad somliga gör. Och somliga i det här fallet är jag. Så tillåt mig berätta att polydaktyli (försök säga det snabbt några gånger om du kan) är en missbildning som innebär extra fingrar och tår. Vanligast är ett extra finger eller en extra tå. Fascinerande! Jag vet inte i vilken utsträckning detta innebär en plåga för den det drabbar. Så jag sökte lite bland diverse forum och för det mesta verkar man relativt obekymrade…ja, en del är riktigt stolta över att vara en av de ”selective few”.

Jag vill ju helst inte trampa på några av de tolv tårna men kan inte låta bli att fundera över hur detta skulle kunna påverka vardagen för en person med polydaktyli. Jag tänker först och främst på när man lär sig räkna. Jag fick lära mig räkna på fingrarna när jag var liten. Ett extra finger kunde varit sjukt bra att ha, tänker jag. Men det finns säkert situationer där det möjligen blir lite knepigare. Ta vigselringen som exempel. Ska den sitta på andra fingret från höger eller på fjärde från vänster? Eller låt säga att en idiot i en Mitsubishi kör om på insidan på E6:an. Då vill man ju kunna ge idioten mittenfingret. Hur gör man om man har två? Jag saknar lite tydlighet här och tänker naturligtvis inte på mig själv utan på de människor som trots sina stolta gelikar ändå lider i det tysta. Kan vi ha standarder för storleken på våra köksöar så…

High Six på det?

Kära bloggen,
Vi har ju pratat om det här så många gånger nu. Det här måste bara få ett slut. Det är inte okej längre. Vi vet ju, både du och jag, hur det här kommer sluta. Att payback-timmen inte kommer nu, utan kl 07.00 imorgon.
Ändå sitter vi här.  Du och jag igen. I midnattstimmen. Denna gång skrivandes på samfällighetsföreningens stadgar till kulissen av en tyst och konstnärlig skildring av indiska textilarbetares duschvanor på SVT2.
Det här är sorgligt. Det är destruktivt. Och det är fan inte okej. Inte nånstans.

Simply The Best spelas ganska högt i bilen. Jag har fått feeling och tar i så halspulsådern skulle ha synts från månen. Ett ljummet försök till intresse för själva musiken anas från Rasmus i baksätet. Jag misstänker visserligen att det eventuellt rör sig om ett försök att få mig sluta sjunga. Jag vill vara tydlig med att det är jag själv som väljer ordet ”sjunga”, trots att somliga INTE vill använda just det ordet för min musikaliska genialitet. Och med somliga menar jag Nord- och Sydkorea i baksätet. Men strunt i det nu.

(Med illa dolt ointresse) -Pappa? Vem är det som sjunger?

-Tina Turner.

-Va?

-TINA TURNER!!!

-VA?!!

(Johannes lägger sig i med en 8-årings självförtroende) -Pappa sa att det är Ninja Turtles.

Jepp. Muterade sköldpaddor. Låter rimligt, Per Sinding-Larsen. 

Så…vad har hänt sedan sist? Jo, en hel del faktiskt. En del bra grejer. En del dåliga grejer. En del riktigt jävla pissdåliga grejer. Skilsmässa var en sådan grej. Men på den här bloggen fokuserar vi helst på andras tillkortakommanden och skratt och gags på andras bekostnad. Om det slinker med ett och annat självironiskt inlägg, ja då får jag väl bjuda på det. Ni som hängt med från början fattar vad jag menar. Flams och trams, ni vet.

Idag har jag tagit ungarna till min gamle paps för vi ska sätta fyr på någonting. Det är något oklart vad vi ska tutta på men jag känner att det kanske kan kvitta. För det har utlovats både korv och tilltugg och då spelar det inte mig någon roll om det så blir ett dagis. Och nere på ICA hade de lösgodis för 39.50kr/kg och då är det typ brottsligt att inte överdriva. Så jag köpte en hink med blandade sockerbomber och gav till ungarna. För jag är en bra förälder.

Så… Lösa boliner, eld och sockerfyllda småttingar. Jag har svårt att se vad som skulle kunna gå snett. Tänt vare här!

På allmän begäran tänkte jag ge mig på ett nytt försök att sparka liv i den här gamla bloggen. Okej okej …med allmän menar jag egentligen en enda person. En person, vi kan kalla hen för ”Linda”, tyckte att jag var dum i huvudet om jag inte började skriva igen. Jag tycker ”Linda” kan vara lite dum i huvudet själv som tjatat så förbannat. Men visst…jag gör väl ett försök då. Inte så mycket för att jag känner för det utan mest för att ”Linda” är litegrann utav en ”in your face-person”. Och det är naturligtvis inget fel i det…om det var någon annans fejs.

Hur som helst…då kör vi väl igång då. Igen.

Åh, en grej till. ” Linda” sa att alla stora genier använder svordomar relativt ofta. Jag har tyvärr inte hittat någonting som styrker hens påstående utan misstänker att det hela är en ursäkt för ”Lindas” flagranta användande av dessa ord. Men jag tänker chansa så håll för öronen. Eller ögonen. Äh.

Tjuvlyssnade på två journaliststudenter på Malmö stadsbuss.

Student 1: ”Är ni klara med intervjuerna? Vart var ni?”

Student 2: ”Jo, vi är klara. Vi var på en sån där smedja.”

Student 1: ”Gick det bra?

Student 2: ”Jadå. Vi intervjuade en smedjare och….

 

Ni känner absolut till det. Det är inga nyheter precis. Det finns koder och oskrivna regler för hur man uppför sig när man är på platser med hyffsat mycket folk. Så är det bara. En sådan regel är att man lätt uppfattas som aningen knepig om man t.ex. hälsar på eller börjar småprata med alla som står i kön till korvkiosken. Däremot anses det helt okey att göra det om alla som står under korvkioskens markis enbart är där för att skula för årets värsta regnskur. Då kan man le, skratta och småprata om det eländiga regnet och hur blöt man blivit etc. Det är helt okey.

Men något som tydligen inte är särskilt kosher är om man stått tillsammans under just en sådan markis, låt säga på Legoland, och störtskuren just har börjat avta i intensitet. Och om folk börjar se sig om mot de destinationer de var på väg emot strax innan syndafloden. Och om du då skrattar till högt och höjer din hand och pressar den mot markisen ovan så att det nya innanhav som bildats däruppe liksom letar sig nya vägar mot marken. Då är det tydligen inte alls okey. Inte det minsta, faktiskt. Det kan hända att du måste springa därifrån. Snabbt.

Bara så ni vet.

Sådär ja, då var ett härligt sommaruppehåll snart till ända. På måndag börjar vardagen igen och jag hoppas därmed kunna ägna lite förnyad energi här på bloggen.

Denna vecka är det bara jag och pojkarna om dagarna då frun redan börjat jobba. Och vi far mest omkring planlöst och hovrar hos vänner och bekanta i jakt på gratis mat och skojigheter. Inte helt olikt getingarna såhär års och jag kan tänka mig att vi är lika välkomna. Men det skiter vi i – det är dags att casha in för en sommar med med inneboende släktingar och tvungna bröllop etc.

Igår skulle vi våldgästa syrran och deras pool. I bilen på vägen dit ville Rasmus äckla sin lillebror, där han satt fastspänd i sin barnstol, och inledde följande dialog.

Rasmus (med en aning illvilja i rösten): Du, Johannes…du har ju fullt med små kryp på din tröja.

Johannes: Va?!

Rasmus (triumferar): Jo, i allt tyg finns det små, små kryp överallt som äter hud och hårstrå. Massvis med kryp! Så små att man inte kan se dem.

(Ett par sekunders tystnad i baksätet när Rasmus låter verkligheten kring kvalster få sjunka in hos sin lillebror)

Johannes (som i vår familj betraktas lite som Ace Ventura): I så fall kommer de få en stor blöt puss nu!

Johannes stoppar in en bit av tröjan i munnen och suger frenetiskt på den. Själv sitter jag i framsätet med ordentliga kväljningar.

Jag: Hej. Motorn i min bil är kaputski.

Kundtjänstkille: Har du vridit på nycklarna strax till höger och under ratten?

Jag: Eh, ja såklart. Annars hade jag ju inte ringt.

Kundtjänstkille: Vid vilken hastighet upplever du att bilen går sönder?

Jag: Vid ingen hastighet alls. Och det är det som är själva problemet. Motorn är sönder. Jag kommer ingenstans.

Kundtjänstkille: Ok. Först vill jag att du stänger av bilen och väntar 20 minuter innan du startar den igen.

Jag: På vilket sätt skulle det hjälpa? Jag har startat och stannat hur många gånger som helst senaste veckan.

Kundtjänstkille: Hmm…har du testat att göra en fabriksåterställning? Lagt tillbaka eventuella mattskydd och sprayat nybilsdoft?

Jag: Jag säger till dig att motorn…är…sönder.

Kundtjänstkille: Nja, jag vet inte. Jag sitter här med en likadan bil som du och det är inget fel på den motorn när jag kör den med fabriksinställningarna.

Jag: Men den funkade ju innan. Utan att jag gjort några fabriksåterställningar. Sen plötsligt bara dog den.

Kundtjänstkille: När den dog…visslade du och klappade händer? Om du visslar och klappar i händerna nu…händer det nått då?

Jag: Suck….jag fattar inte hur….(vissel vissel, klapp klapp)… Jag gör det nu. Inget händer.

Kundtjänstkille: Vänta jag kan försöka härifrån. Hmm…alltså jag får upp er bil på vår GPS när jag visslar och klappar i händerna.

Jag: Det är möjligt att du får men den kör ingenstans.

Kundtjänstkille: Jo, men det borde den. Annars hade jag inte fått upp den på GPS:en när jag visslade och klappade i händerna.

Jag: Men jag säger ju att den inte rör sig en millimeter? Hör du illa?

Kundtjänstkille: Det kan också vara så att på vägarna du kör på så funkar inte motorn så bra. Har du kollat med Vägverket? Det är deras vägar och det kan inte vi göra nått åt.

Jag: Du skämtar va?

Kundtjänstkille: Absolut inte. Den modellen du har är rätt känslig vad gäller underlaget. Vi har en annan modell som du skulle kunna prova. Det blir en uppgraderingskostnad givetvis men då skulle vi kunna utesluta handhavandefel.

Jag: Hur gör jag med den bilen jag redan har då? Ska ni ha tillbaka den?

Kundtjänstkille: Nä, du kan behålla den. Jag skriver bara här att du bytt till en bättre bil så kommer motorproblemet oxå lösas, ska du se.

Jag: Wow. Det här med bilar är ju rena magin. Tur att det finns experter.

Kundtjänstkille: Kul att kunna hjälpa.

Jag: Nä, alltså. Oj, förlåt. Jag tänkte på Google. Hejdå.